Emellanåt läser man i tidningarna berättelser om personer som visat uppoffring och dödsförakt vid undsättande av nödställda likar. Ett dylikt drag, som väl förtjänar att komma till allmänhetens kännedom, trots att resultatet inte motsvarar den goda viljan, har kommit till vår kännedom.
Skolläraren E. R. Wallinder vid Björkö i Vätö socken satt en dag i augusti månad förra året vid middagsbordet, då en arbetare störtade in i rummet med tillkännagivandet att ett av skolbarnen – som vid viken njutit av sin ledighet från boken och, med ungdomens vanliga bekymmerslöshet, skyndat till vattnet för att bada – hade kommit för långt ut i vattnet och gått till botten.
Wallinder skyndade genast ut och försökte, när han kommit ner till stranden, att av barnen få reda på platsen där olyckan inträffat. Utan besinnande störtade den oförskräckte mannen fullt klädd i vattnet och lyckades efter förnyade dykningar från ett betydligt djup att dra upp en livlös kropp. Försök att väcka den slocknade livsgnistan gjordes på gossen, som befanns vara son till skepparen O. Wilson, men utan framgång.
