Dr. M. Legrain skriver i ett av de senaste häftena av sin nykterhetstidskrift bl.a. följande om sin föredragsturné i Sverige förra året:
Från Malmö till Mjölby för jag i 3:dje klass för att komma i ny beröring med folket. Jag ser häpnadsväckande ting: En resande, som ser ut att vara bonde, drar fram ur sin ränsel en literbutelj med punsch, som han tömmer under resans lopp. En annan gör på samma sätt med en liter konjak av den sort som är monopol på. De har försett sig i staden, ty hemma på landet har de ingen krog. Man säljer inte mindre än en liter i sänder, och köparen måste därför ta den med sig.
Vid Mjölby ser jag i ett hotell en syn, som kommer mig att häpna, men som enligt vad man säger, är mycket vanlig här: En elegant herre i bonjour, som frukosterar här, går fram till smörgåsbordet. På bordet står en slags mycket väl polerad samovar. Herrn i fråga går fram med ett stort fotglas i handen och häller själv i åt sig en klar vätska; det är brännvin. Han slukar alltihop i en enda klunk och går tillbaka till sin plats och börjar åter allvarsamt sin måltid. Om en stund förnyar han sin manöver. I ett land, som går och gäller för att ha gjort slut på alkoholismen, är denna syn verkligen något oväntad. Alkohol rinnande från kranar – liksom pastöriserat vatten ibland hos oss, avgiftsfritt till kunders förfogande, så att han får servera sig själv – det är en tavla, som man inte ens skulle kunna få se i Frankrike hur alkoholfördärvat det än är.
På andra ställen är samovaren i fråga ersatt av ett litet ämbar liknande våra is-ämbar. Inuti finns det verkligen is. Buteljer med utdragna korkar står där och kyls. Det är brännvin och konjak till förtärarens fria förfogande. I detta fall mildrar isen giftets ampra smak. Man betalar det man förtär, men det finns ingen kontroll därpå.
Jag har likaledes under min resa sett skaror av bönder med de bekanta literbuteljerna sitta och skicka dem från mun till mun, ända tills de nära nog blivit uttröttade. Men förvånas över den alkohollukt, som fyller järnvägskupéerna på tåg, som utgå från de stora centra, där monopolets lagskyddade försäljningsplatser finns. Här tjänar järnvägen liksom i Ryssland, efter brännvinsmonopolets införande, som nederlag. På grund av dessa underliga plägseder, vilkas nära nog nödvändiga följd är.
Att flaskan blir tömd innan man kommer fram till bestämmelseorten, förvånar jag mig inte längre över att i Sverige ha sett inte blott korta och lätta rus, utan starka och förskräckliga, som motsvarar den fenomenala förtäringen av spritdrycker.
