En medelålders karl, liten och spenslig till växten, har några dagar gått omkring i Jönköping, säljande gratulationskort.
Under ena armen bar han en griffeltavla och ett nya testamente, för karlen var dövstum och kunde endast skrivande på tavlan meddela sig.
Dessutom var han starkt religiös och slog gärna upp sitt testamente för att ge välvilliga personer en eller annan vers till livs.
Den beskedlige lille krämaren hade avgjord framgång hos fruntimren, som ömmade för hans olycka och köpte.
Men en vacker dag anträffades han rusig och så vildsint att polisen med knapp nöd kunde få bukt med honom.
Slutligen lyckades det dock. Under rusets inflytande började dumben tala och förtäljde att han ett par gånger varit straffad för stöld.
