Smutsig, sotig, bland rök och damm,
bland kol och ånga jag vandrar fram.
Maskiners gnissel
och remmars gång
och ångrörs vissel,
det är en sång,
som för mig ljuder den dag så lång.
Svettig, krokig jag vila får,
när solen bort ifrån himlen går.
Till nödens gränder
jag stapplar bort,
men natten vänder
idag sig fort
och vilan, vilan den blir så kort.
Barmen, armen så slö och matt,
och allt omkring mig är mörker, natt.
Hör ångan susar
och kolven går!
Mitt blod det rusar
och hjärtat slår,
men fjättrad jag vid maskinen står.
Många, långa och tunga år
min väg i röken och dammet går.
Jag vandrar över
båd’ slagg och grus,
men aldrig söver mig skogens sus
och aldrig forsars och bäckars brus.
