Att kvinnorna i Amerika verkligen är det starkare könet, och att männen skattar sig lyckliga över att få göra dem till viljes, visar ånyo ett märkvärdigt fall som nyligen förekommit på järnvägen mellan New York och Chicago.
George Frances heter mannen. Han hade gift sig med en förmögen flicka, men var själv fattig som en kyrkråtta. Hans brinnande önskan var att genast efter bröllopet få föreställa sitt hjärtas utvalda för sin ålderstigne fader. Därvid var den utvalda också överens med honom, men hon vägrade att av sina medel betala den unge mannens resbiljett. Därför kom det nyförmälda paret överens om följande originella sätt att göra bröllopsresan. Frun tog plats i en bekväm sovvagn, där hon i ro och mak kunde uthärda resans besvärligheter, men herrn kröp ned i fruns stora koffert och lät sig transporteras upp i bagagevagnen. Hans kärleksfulla bättre hälft låste omsorgsfullt kofferten och stoppade nyckeln i sin portmonnä.
Halvvägs hörde konduktören när han passerade bagagevagnen till icke ringa förvåning ett ängsligt stönande ur kofferten. Då han genast anade sammanhanget frågade han praktiskt: Vill ni ha något att dricka? Stönandet blev mycket tydligare och märktes innebära ett jakande. Kofferten blev i hast uppbruten och den alltför blygsamme äkta mannen befriad ur sitt föga avundsvärda läge. Han var nästan förlamad och kunde endast med möda stå på fötterna. Han förklarade att han under inga förhållanden skulle kunnat hålla ut med att på detta sätt fortsätta resan ända fram.
Nu har han att svara för överträdelse av järnvägslagen, medan hans dyra hustru sannolikt bekvämt tillbakalutad mot kuddarna i sin sovvagn fortsätter resan till svärfadern.
