En romersk firad sångare har av en släkting ärvt några diamantsmycken, och ädelstenar, som då han närmare undersökte desamma, befunnits vara falska.
Sångaren som var i hårt trångmål om pengar, försökte att sälja dessa falska diamanter och ädelstenar för äkta, vilket också lyckades, ty kejsarinnan köpte dem i tro att de var äkta.
Efter någon tid upptäcktes förfalskningen; sångaren hade då redan gett sig iväg, men anträffades och häktades.
Kejsarinnan fodrade av sin gemål en exemplarisk upprättelse. Då kejsaren, som var en ganska nådig och mild furste, inte kunde lugna henne, så dömde han, för att tillfredsställa henne, juveleraren att kämpa med de vilda djuren i amfiteatern i Rom. Kejsarinnan ville med hela sitt hov vara vittne till hans död.
Den olycklige fördes till stridsplatsen och gjorde sig beredd på döden; men i stället för ett vilt djur, kom blott ett lamm fram, och smekte honom. Kejsarinnan var ytterst uppbragt att se sig gäckad, och beklagade sig däröver bittert hos kejsaren.
”Min gemål”, svarade han henne, ”jag har bestraffat förbrytaren efter vedergällningsrätten, han har bedragit er, och blivit bedragen tillbaka.”
