En liktorn kan, som man kanske vet, förorsaka både smärta och obehag, men att en dylik kan vara orsak till en natt i finkan är något som troligtvis är sällsynt. En hemmansägare Bendtson, som i tisdags stod angiven för att ha fört oljud på Getebergsängen, påstår sig dock ha en jätteliktorn, som äger denna underbara förmåga.
Så till exempel hade innehavaren av denna skatt en dag varit inne i staden och gjort affärer. På återvägen, mitt för en av villorna på Getebergsängen, ville emellertid den olycksalige liktornen göra sig påmind, och det gjorde den med sådant eftertryck att B. började skrika av alla krafter, ropa och springa.
Då passerade han först en polisman. “Tyst Bendtson”, ropade denne och höjde varnande pekfingret. “Tyst var det ja!”, repeterade denne, men började efter ett ögonblicks förlopp åter stämma upp sin jämmerliga klagolåt. Nu var emellertid B:s timma slagen, för han mötte en annan rättvisans tjänare, som genast anhöll och lade sina “välsignade” vantar på honom.
“Du var full och förde oljud”, sade domaren när Berndtson i tisdags var uppe i cellfängelset och försökte urskulda sig. “Nä då, kommer aldrig på fråga nådi domarn, för se ja’ bara ropa’ på en bekant bonne”, svarade B. med lugn tillförsikt. “Har du aldrig pliktat för fylleri förr?”, frågade domaren vidare. “Nä vars! Jag var bara inne te’ stan me’ svinemat en gång, som jag fick plikta för”, förklarade B.
Efter att det tredje vittnet hade hörts fälldes B att böta 15 kronor för oljud på allmän väg samt två kronor till ett av vittnena. Han fick anstånd.
