Farväll du grymma vänd i Sveden,
du grymma vänd som glömde eden
du svärjade en lordaskväll,
ja faderväll, ja faderväll!
Ja faderväll, ja fadervädel,
jag var en skräddaregesädel
i Svedens land långt härifrån,
nu är jag mister Johansson.
Tre dollars haver jag om dagen
och är en härrkar efter lagen,
du kunde varit misstriss nu,
men du, du ville inte du.
Du kunde gått i hatt och handsker
ibland tjangtila amerkansker
och levt på gåsfett, rebbenspjäll,
men faderväll, men faderväll.
Ja faderväll, ja fadervädel,
jag hoppas Erik är såppas snädel
att han ej slår min grymma vänd,
fast han är sint och illa känd.
Jag hoppas att det nötet Erker
med sett lell arbett såppas lerker,
att han kan gi dig brö för dan
och litet kaffi ifrån stan.
Jag hoppas att du är belåten
att du tog Erk och gav på båten
en fattig skräddaregesäll,
som nu är rik, men itnåt säll.
I ensamhetens dystra tankar
går mister Johansson och vankar,
och tåren far på kinden kall
som Niagaras vilda fall.
Han tänker på sin falska flicka
som gav sin ungdomsvänd att dricka
av sorgens suraste putäll,
farväll, farvädel, faderväll!
