Många har nog hört talas om en gammal amiral som inledde ett skåltal med sig själv som föremål, med orden: “Född och uppfödd i havets vågor”, och nog kan det svar en person, född ombord på ett fartyg som befann sig på avlägsna farvatten, gav då han tillfrågades var han var född, nämligen “lite här och där” anses något sånär rimligt. Men att en världsmedborgare i nådens år 1888 verkligen blivit född på Malmö stortorg låter otroligt, men innebär dock en ohygglig sanning.
Det begav sig nämligen i söndags afton att en stackars ung kvinna, kort innan midnattstimmans klockslag förklingat, styrde sina stapplande steg i skydd av nattens medlidsamma skugga mot den asyl som står de arma öppen. De som måste bringa i ljuset offren av det felsteg som mycket kärlek och för mycket tillitsfullhet orsakat.
Hon hann dock inte längre än till stortorget, vid rundningen åt den sida som vetter åt Östra Hamngatan, då hon dignade medvetslös ner. Folk som var på hemväg strömmade till, däribland flera fruntimmer, och de fann genast att den arma beklagansvärda stod i begrepp att ge livet åt en ännu mer beklagansvärd.
Här var goda råd dyra, då moderns kritiska tillstånd inte tillät någon förflyttning förrän en ny världsborgare gjort sitt inträde i denna simpla värld. En barnmorska anskaffades skyndsamt av polisen och folkskaran vek vördnadsfullt undan. Medan den kvinnliga blygsamheten värnades av en trång krets av medlidsamma kvinnor gav den lidande modern, utsträckt på gatans hårda bädd och med den mulna himlen till tak, livet åt den nye världsmedborgaren.
Så fort det sedan var möjligt transporterades modern på en bår och den nyfödde i barnmorskans armar till sjukhuset, berättar Sk.A.B., där de genast ägnades all möjlig vård. Såväl modern som barnet befinner sig efter omständigheterna väl.
