Det är ganska intressant att iaktta, på vad sätt de olika invandrarna till Amerika besvarar den fråga, som registreringsclerken på Ellis Island vid New York ställer till dem: ”Hur gammal är ni?”
Ryssar, fransmän och belgare uppger i regel sin ålder korrekt, i det de nämner antalet år.
Irländarna däremot har ofta inte den avlägsnaste aning om, hur gamla de är; de uppger sin ålder på en höft och har ingenting emot att ämbetsmannen ombesörjer för dem. De är så fullständigt tillfreds med det faktum, att de överhuvudtaget lever, att de inte en smula bryr sig om att efterforska, hur länge de levt.
Tyskar, tyska österrikare och tjecker uppger noggrant dag, månad och år, då de kom till världen.
Skandinaverna skiljer sig från alla andra nationer därigenom, att de svara: den och den dagen var jag, eller: den och den dagen blir jag så och så gammal.
Holländaren blir i allmänhet förvirrad, när frågan ställs till honom. Han börjar därpå att med en mycket allvarlig min räkna ut, hur gammal han egentligen kan vara, vid vilket arbete ämbetsmannen ofta måste komma honom till hjälp.
Kvinnorna, som annars inte pläga ha rykte för att vara tystlåtna, tiger helst när de tillfrågas, och ofta måste den oartiga frågan upprepas tre eller fyra gånger. Men i regel uppger de emellertid sin ålder riktigt, enligt vad som påstås.
