Hans allra näpnaste majestät kung Alfonso XIII av Spanien är nu något över tre år gammal och har varit regerande konung i två år.
Lille Alfonso är en förtjusande baby med mörka eldiga ögon och guldgult hår. Det är faderns ögon, säger drottningen.
Alla älskar det lilla rara majestätet, och i synnerhet är han avgudad av sitt hov. Detta hov består av den kungliga över-amman madame Facon, som fungerade i samma egenskap hos hans avlidne far, den tjänstgörande di-amman, ett par läkare, tre hushovmästare, några schweitzare, pager och andra tjänare.
Vidare är där en hel mängd flickor som bär den smakfulla titeln ”barnflickor av den kungliga sängkammaren”.
Hans späda majestät har ännu inte börjat föra något oregelbundet eller extravagant liv, tvärtom är hans levnadssätt det enklaste, tarvligaste och mest regelbundna man kan tänka sig. Tidigt om morgonen anförtros han åt några av barnflickorna, vilka tvättar och badar högst densamme från huvudet till tåspetsarna, varefter han påkläds.
Nu mottas han av sin di-amma Raymunda, vilken numera tjänstgör som första barnflicka och vårdarinna. Ingen må tro att Raymunda nedlåter sig till annat arbete än att vårda den kungl. pysen. Hon vet minsann att hålla på sin värdighet. Det var också hon som vid officiella högtidligheter, då kung Baby ännu inte kunde gå, fick ”representera” med lillen på armarna.
Hans allra sötaste majestät sover i samma rum som Raymunda; han har en präktig vagga vid sidan av hennes säng.
När toiletten och frukosten är slut, för man kung Baby till sin mor, som alltid med otålighet inväntar ögonblicket att få hälsa god morgon på sin son. Under tiden presiderar det kungliga barnet vid de visiter som ministrarna och medlemmar av det kungliga huset avlägger, och han lyssnar med likgiltighet till berättelserna om politiska intriger, om hans farmor Isabellas excentriska infall, skandaler i den förnäma världen och liknande. Allt detta intresserar honom inte det ringaste; hans odygdiga majestät slår i bordet med sina små händer, smågnolar och behagar i nåder klösa förste ministern på näsan, sparka krigsministern på benen och hugga utrikesministern i peruken.
Och förste ministern, krigsministern och utrikesministern finner allt detta högst förtjusande.
Ibland är modern och amman oense. Och den som då får ge vika är merendels drottningen.
En gång grät den lille när han var hos modern. Genast tog amman honom från henne trots alla protester.
En annan gång var markisinnan av Agerbe vittne till en rolig scen. Drottningen ville visa markisinnan sin son, men då de närmade sig hans sängkammare visade sig Raymundas fylliga, ståtliga gestalt i dörren och sade:
”Ingen kan komma in, han sover.”
Det var inte värt att protestera. Drottningen och markisinnan betraktade varandra småleende och retirerade.
Amman hade jagat modern på flykten.
När vädret är vackert åker hans allra lekfullaste majestät ut ett par timmar om dagen. Han har ett eget, särdeles smånätt ekipage och ledsagas av en ridande stallmästare på vardera sidan om vagnen. Överallt var den lille konungen far fram, hälsas han av hurrarop och vänliga leenden, och detta ännu mera när hans moder är med. Ty det spanska folket älskar och är stolt över det vackra kungliga barnet men det rent av tillber sin unga, fagra, blida och kloka drottning.
Nu har emellertid lille kung Baby varit sjuk, men vi kan glädja Skånska Veckobladets läsare med att han är betydligt på bättringsvägen.
