En korrespondent från Chicago skildrar i ett brev till ”Köln. Zeit.” den dam som åtagit sig att vara president i kvinnodirektionen för den stundande världsutställningen. Det finns nämligen, som man härav kan förstå, en kvinnlig och en manlig direktion för denna utställning.
Den kvinnliga presidenten heter mrs Potter Palmer och är en av New Yorks älskvärdaste, vackraste och mest bildade damer. Hon härstammar från en av Sydamerikas äldsta och mest aristokratiska familjer. Och aristokratisk ser hon ut i varje tum av sin vackra figur; hon rör sig som en furstinna och hennes behärskade världsdamsleende visar de vackraste, mest välvårdade tänder inom ett par fint skurna läppar. Hon är omkring 40 år och hennes hår är starkt gråsprängt, medan ansiktet ännu har bibehållit hela ungdomens hela friskhet.
Korrespondenten lyckades erhålla en intervju med denna intressanta företeelse.
”Vi vill visa världen”, sade hon, ”vad kvinnan förmår, vad kvinnorna åstadkommit inom varje industrigren, vilka framsteg de har gjort på alla områden, och av hur mycket större nytta de blivit för världen sedan de frigjorts från gamla fördomar. Vi vill visa på vilka områden kvinnorna kan förtjäna pengar och hur de ska uppfostras för att kunna förtjäna dem. Det skall bli vår uppgift att på utställningen visa vad kvinnan åstadkommit på olika områden: i konst och litteratur, i välgörenheten, i barnuppfostran, i nykterhetssaken, på otaliga praktiska fält.”
