En läkare förbjöd strängeligen en skomakargesäll som hade frossan att äta surkål; men skomakaren tyckte mycket om surkål och kunde inte motstå begäret därefter; han åt en stor skål – och blev frisk. Läkaren antecknade genast denna casus bland sina rön.
Kort därefter sjuknade en skräddargesäll i frossan och läkaren ordinerade utan betänkande surkål, men med den påföljd att patienten dog. Läkaren skrev då bland sina anteckningar under rubriken frossan: ”Surkål är nyttig för skomakargesäller, men skräddargesäller ljuter därav döden.”
Denna anekdot gisslar på ett kvickt sätt läkares s.k. erfarenhetsmetod, efter vilken de skriver sina recept ofta utan avseende på sina patienters kroppskonstitution.
