Ludvig den XIV åt en gång till ett mål, berättar hans svägerska, hertiginnan av Orléans:
- Fyra portioner olika soppor
- En hel fasan
- En stor portion sallat
- En stor portion oxstek med legymer
- Två stora bitar skinka
- Bakelser, frukt och confiturer
Det var tur att Ludvig XIV var konung av Frankrike. Hade han varit inackorderad ”i maten” hos någon änkefru, som hållit ”spiskvarter för bättre herrar”, så hade han nog inte fått så mycket mat till middagen.
Ludvig XVI hade heller inte dålig aptit! Han åt fort och snaskigt, berättar Georges d’Heilly – ofta betjänande sig av fingrarna, i stället för av kniv och gaffel, för att lättare kunna gnaga av den sista smulan kött på ett ben.
I det mest kritiska ögonblicket i sitt liv hade konungen en utmärkt god aptit.
Vid sin flykt från Varennes förlorade han två timmar för att med herr v. Chamily inta en riklig måltid. Dessa två timmar var orsaken till arr flykten misslyckades.
Ludvig den XVII var av sin livmedikus förbjuden att äta spenat.
Vid taffeln rekvirerade konungen, omedelbart efter förbudet, sin portion spenat, men hertigen av Aumont, konungens förste kammarherre, svarade, att det inte fanns någon spenat i det kungliga köket.
Då blev hans majestät ursinnig och skrek:
– Va, finns det ingen spenat i mitt kök och ändå är jag kung av Frankrike! Sacrebleu!
Vittellius åt tolvhundra dussin ostron i ett mål, och general Junot åt, tre månader om året, tre hundra stycken ostron före frukosten.
Balzac var heller ingen kostföraktare. Vid en middag, som han och hans förläggare förtärde tillsammans, åt Balzac ensam:
- Ett hundra Ostendeostron
- Tolv hammelkotletter au naturel
- En ung anka, med legymer
- Ett par stekta rapphöns
Samt dessutom en massa mellan- och efterrätter, jämte diverse frukter, alltsamman åtföljt av de bästa viner, som kunde anskaffas.
Helt säkert betalade förläggaren middagen!
