En violist från Kalifornien, Paul Keister, har nyligen i en amerikansk tidning berättat följande historia om hur han räddade sitt liv i Sonomalbergen medels fiolspelande.
Keisters specialitet var att utföra fiolmusik vid gammeldagstillställningar på landsbygden i Kalifornien. En afton spelade han i en lantgård på sluttningen av Yulupabergen samt gick hem följande morgon. Vägen går genom en djup bergsklyfta och på ett ställe slingrar sig densamma runtom en skarp bergskant. Keister hade just kommit till detta ställe när hans uppmärksamhet väcktes av en skallerorms varnande skallra. Seende en fruktansvärd orm mitt på stigen tog han till fötterna för att springa tillbaka.
Men några steg fram åt detta håll reste sig en annan skallerorm upp emot honom – och utrymme fanns ingenstädes att komma ormarna förbi utan risk att bli biten!
Den dödligt förskräckte musikern ställde sig med ryggen mot bergskanten och stirrade på reptilerna som nalkades honom. Helt tvärt rann det honom i minnet att trollkarlarna i Indien tämjer ormar med musik. Då framtog han sin fiol samt började en förtvivlad musik. Denna hade önskad verkan.
Ormarna upphörde med sitt ringlande och kom sakta krälande fram till musikern, som kände sig allt utom glad över sällskapet och i förtvivlan sågade på sin fiol, på samma gång han funderade på något sätt att komma undan. Närmare och närmare kom ormarna och allt vildare och vildare flög stråken över strängarna, allt eftersom Keisters oro och förskräckelse ökades. Slutligen befann sig reptilerna på blott två fots avstånd från den förskräckte spelmannen som, när de ringlade upp sig mitt framför honom och förde sina huvuden tätt intill varandra, kände en riktig iskyla fara genom sin kropp mitt i sommarvärmen.
Alldeles utom sig fattade han med ett vilt vrålande fiolen vid halsen och måttade ett mördande slag mot ormarnas huvuden. Reptilerna dövades av slaget och Keister fortfor att hamra på dem med fiolen tills de var döda. Han förstörde sin älskade fiol men räddade sitt liv.
