Natten till torsdag råkade några s.k. bättre karlar sinsemellan komma i ett häftigt bråk utanför ett av de mindre välkända “tillhållen” på Sillgatan.
Från ord skred man till handling och snart föll slagen av käppar och knytnävar över de stridande, och det lika tätt som dropparna av det milt nedfallande regnet.
Sedan man trumfat på varandra en stund, och då polis sågs närma sig, tog herrarna helt hastigt till reträtt och försvann allesammans till förutnämnda näste – troligen som de bästa vänner i världen.
