Han bröt både löften och eder
Han skövlade kvinnornas heder
Och eldad av gnistrande vin
Han gick med den fräckaste min.
På krediten så kräsligt han levde
Och log, när betalning man krävde
Det var dock en man utav ton
En så kallad ”bättre” person
Tunn och grå var habiten
Hans dräkt var både lappad och sliten
Han stred mot bekymmer och nöd
Han stred för sitt dagliga bröd
Det hördes om honom det snacket
Den där kan man räkna till packet
Men trots de paltor han bar
var han ändock en hederlig karl.
