Många för övrigt dugliga kreatursägare, mejerister och boskapsgödare lägger inte nog vikt på att ge sina kreatur salt. De får det för sällan, för litet, ja stundom får de inget.
För hornboskap anses i allmänhet en daglig portion av 4 gram salt efter 100 skålpund levande vikt för tillräcklig. Är fodret slappande eller är det fråga om gödkreatur kan man ge något mera, dock inte över 8 gram för 100 skålpund, levande vikt. Medelstora, fullvuxna hästar bör ha 15 till 20 gram salt; får 3 till 8 gram; svin 5 till 15 gram, allt dagligen. Stundom har man gett dem ännu mera, men alltid utan lyckligt resultat.
Av foderämnena innehåller gott ängshö mest koksalt, klöver något mindre. Havrekorn och havrehalm innehåller betydligt mera salt än korn och halm av vete, råg och korn. Betor innehåller 4 till 5 gånger så mycket salt som potatis. Husdjurens instinkt är den bästa rådgivaren. Man ger dem enbart och oblandat salt och får då snart se, om man träffat rätta måttet.
Om saltets gynnsamma inflytande vittnar dels kreaturets vackrare utseende, dels viktökningen. Vid försök, som gjordes i Schlesien för att studera saltets verkan på får, delades dessa i tre avdelningar, var på 10 får. Alla fåren fodrades vart för dag med 1 skålpund hö, 3 skålpund halm, 3 skålpund potatis och 1 ¼ skålpund bönor. Av salt gavs i första avdelningen 1 lod, i den andra ½ lod, i den tredje inget. Efter denna försöksutfodrings slut visade sig att fårens vikt ökats, i första avdelningen med 17,4, i den andra med 16,9 och i den tredje med 13,1 skålpund.
Hos svin, som utfodrades med rågkli, det på salt fattigaste foderämnet, märkte man att djuren snart vrakade fodret, men sedan man gett dem saltsten att slicka på, återvände matlusten och de förtärde sedan rågkliet begärligt och med bästa resultat.
