I New York huserar en gynnare som lever av självmord. Han hyr sig ett rum på något hotell, raspar till några ord på en papperslapp, vilken han viker ihop och lägger på sitt nattduksbord, på vilket han sedan ställer en liten flaska försedd med påskriften ”stryknin”, ”blåsyra” eller något dylikt.
Därefter lägger han sig till sängs och börjar sucka och stöna av alla krafter. Genast skyndar hans närmaste granne eller någon uppassare in, folk samlas, man varseblir den hemska flaskan, läser påskriften, finner papperslappen, av vilken man får veta att orsaken till det förtvivlade beslutet varit brist på utväg att försörja sig eller någonting annat i den vägen.
Under det en i en hast tillkallad läkare genom ingivet motgift söker återkalla den olycklige till livet, gör de medlidsamma hotellgästerna en liten insamling för den stackars självmördaren, som efterhand kryar upp sig och med fyllda fickor ger sig av till ett annat ställe, där han på nytt uppför samma sorgespel för en annan publik.
