I tidningen “Barometern” läses: En resande landsman, som för en månad sedan passerade Lübeck, har meddelat redaktionen följande annons, som vid hans genomresa stod att läsa i Lübecks tidningar:
Eftersom en ny laddning svenskt tjänstefolk ankommit, får jag till bekanta billiga priser rekommendera densamma åt stadens och ortens ärade herrskap. I synnerhet fäster jag uppmärksamheten på några präktiga exemplar av fullvuxna drängar (Grossknecht) och rekommenderar mig etc.
Hur beklagansvärda de arma sålda drängarna än är, berövade sin frihet, är dock deras elände ett intet mot de unga bondflickornas, synnerligen om de har något så när hyggligt utseende. Samma resande landsman berättar nämligen att han vid ett tillfälle sett över 20 unga svenska flickor, som i havande tillstånd fördes över Lübeck åter till Sverige. Förmodligen hade dessa blivit sålda av någon hederlig agent till lastens hålor i de större städerna varifrån de, då de inte mer kan bidra till sina ägares inkomster, sändes hem för att i Sverige falla fattigvården till last med sin bastardavkomma.
Det torde vid detta tillfälle inte vara ur vägen att påminna om det tämligen allmänt bekanta faktum, att i Tyskland finns flera hus, som driver en särdeles lönande rörelse på Amerika med unga, väluppfostrade, men fattiga flickor. De lovas där platser som guvernanter eller sällskapsdamer i finare hus; men komna i land, finner de dessa familjer förvandlade till otuktens smutsigaste nästen, varifrån ingen återvändo finns för dem.
Hur länge ska den svenska regeringen tåla detta?
Hur länge ska den svenska allmogen vara nog envis och halsstarrig, och hellre tro tyska skojare och avsigkomna svenska stackare, kallade utvandrareagenter, än hederliga, ärliga och fosterlandsälskande män, som vill upplysa den om faran av emigration till Tyskland?
