Det har i dessa dagar halvofficiellt meddelats att tsaren av sin privatförmögenhet skänkt till den ryska krigsfonden en summa av 200 miljoner rubel. Det är helt visst den största gåva som en enskild person någonsin givit bort för ett visst ändamål.
Men tsaren är i stånd att göra det, emedan han obestridligen är världens rikaste man. Själve Rockefellers många miljoner tar sig obetydliga ut i jämförelse med tsarens ständigt flytande rikedomskällor och de jättelika skatter som hans företrädare under tidernas lopp hopat.
I engelska tidningar har på senare tiden framkommit åtskilliga upplysningar om dessa rikedomar, om vilkas storlek inte ens tsarens egen överhovmästare har en aning.
Tsarens officiella inkomster uppgår till omkring 40 000 000 mark om året. Det är svårt att noga fastslå summan, ty den betalas på åtskilliga sätt och under olika former, men i genomsnitt kan man anslå den till de 40 miljonerna.
När man undantar shahen av Persien, finns det ingen i hela världen som äger en större förmögenhet i diamanter och ädelstenar än tsaren. Den berömda Orloff-diamanten är blott den största stjärnan i en jättestjärnbild. Då Nikolaus II för några år sedan kröntes, överbjöd hans största vasallfurstar, emiren av Bokkara och khanen av Khiwa, varandra i att skänka honom den dyrbaraste gåvan. Khanen skänkte honom ett dyrbart pärlband, som skall vara det skönaste i världen, diamanter, smaragder och rubiner. Efter en mycket låg värdering har denna gåva ett värde av 10 000 000 mark. Emiren stod för övrigt inte långt tillbaka för honom. Också hetmannen för de donska kosackerna, furst Svatopolsk Mirski II, såväl som alla rikets furstar och adelsmän bragte likaledes tsaren präktiga gåvor.
Det finns säkerligen ingen annan härskare som så ofta mottager legater som tsaren. Hans undersåtar testamenterar ständigt åt honom stora summor, som dock likväl inte alltid emottas. Det fordras diplomati för att få tsaren att motta ett sådant arv. I regeln sätter sig den rike ryss, som vill testamentera sina pengar till tsaren, i förbindelse med baron Friederichs eller någon annan ämbetsman vid hovhållningen, innan han upprättar sitt testamente, för att förvissa sig om tsarens tillåtelse. Till och med när denna tillåtelse blivit inhämtad, anställs efter vederbörandes död nya undersökningar om huruvida någon som har moralisk rätt till förmögenheten blivit förbigången. Är detta fallet, befaller tsaren att förmögenheten skall utbetalas till den rätta arvingen. Men mottas pengarna av tsaren så använder han dem dock aldrig för sitt privata behov. I likhet med sina föregångare betraktar han det som anförtrott gods och avsätter pengarna till en välgörenhetsfond eller till kyrkan. Under den senaste hungersnöden i Bessarabien skänkte tsaren sålunda 5 miljoner rubel till de nödlidande bönderna. Men han håller sig inte uteslutande till sina egna undersåtar, han understöder jämväl världsinsamlingar. Nyligen skänkte han sålunda stora summor till offren för den senaste hungersnöden i Indien och efter Martiniquekatastrofen. En högre rysk ämbetsman har gett följande meddelanden om tsarens personliga förhållanden:
Det är omöjligt att med bestämdhet uppge tsarens rikedomar, men enligt min mening och enligt låg beräkning bör tsaren från alla de till hans förfogande stående källor ha en årlig inkomst av över 200 000 000 mark. Häri är dock inte medräknade de stora skatterna i rent guld, guld- och silvertackor samt diamanter, som innesluts i Peterhofs valv, i Kronstadts citadell och på åtskilliga andra platser. Tsaren, världens rikaste man, behöver för sin personliga del inte mycket; hans rent personliga utgifter belöper sig inte till 200 mark om dagen. När han inte ska representera bär han en vanlig civil dräkt, som inte kostar 100 mark. Han lever mycket tarvligt, undantagandes vid de stora statstafflarna, och röker inte synnerligen dyra cigaretter. Lika anspråkslös är kejsarinnan i sina personliga förhållanden. Hon äger flera dyrbara diamanter än någon annan dam, men bär dem knappast sex gånger om året.
