Det blåste så bitande kallt häromdagen. Nordanvinden ville inte ens ta respekt för de tjocka, yllefodrade vinterplaggen utan letade sig obarmhärtigt in till kärnan i mina kläders skal, d.v.s. min egen kropp. Jag kände mig riktigt kulen från topp till tå fastän jag krupit ner i min uppslagna rockkrage och dragit ett par präktiga hemstickade helyllegarnsvantar på händerna.
Jag kom promenerande, nej halvspringande, för man får så fasligt brått när vintern kommit sådär inpå livet, utför – ja, inte var det den där vackra och snörräta 12-metersbreda gatan, som skulle utgjort vår gamla goda stads stolthet om den funnits, utan en av de många smala och trånga kullerstensgatorna.
Men rätt vad det var blev jag hejdad i mitt lopp av fyra oformliga klädbylten, varur stack fram lika många blåfrusna näsor. Gatan blev så gott som spärrad och jag kände mig manad att dyka upp ur rockkragen för att söka mig en förklaring.
Då fick jag se att det var fyra av våra hyggliga tvättgummor som kom från ån efter förrättat värv med flera korgar nytvättade kläder.
Vi ungkarlar brukar sådär emellanåt få en tvätträkning på några riksdaler. Och då blir vi så förargade och svär… – svårmodiga, menade jag, för vi tycker att det är alldeles på tok för dyrt. Vatten är ju det huvudsakliga om inte ensamt verkande i tvätten. Och vatten får man ju för rakt ingenting – åtminstone i åar och sjöar.
Men just genom den oväntade sammanstötningen med några tvättgummor på en av vår stads smala farleder en gråkall vinterdag, har min omvändelse i detta avseende ägt rum: Jag ska aldrig mer knota över för dyra tvätträkningar.
Om vi riktigt noga tänker efter är det väl våra tvättgummor som utgör själva elitkåren i den skara som upptagit kampen för renhet på fullt allvar. Dagligdags får de förvandla det grå och fula till skinande vitt. Och stackars dem om de fuskar i tvätten. Ungkarlarna kan möjligen låta sig luras, men våra små näbbiga fröknar och vältaliga fruar… Nej, det aktar sig nog tvättgummorna för.
Men tänk du lilla fina fröken med de små vita och sammetslena händerna om inte tvättgummorna fanns! Då hade du antingen fått offra dina händers skönhet eller gå smutsig hela livet igenom. Vilket skulle du välja? – Det tål kanske att tänka på.
Ja, våra tvättgummor är inte så obetydliga samhällsmedlemmar som man ibland kan frestas att tro. Och när de fört renhetens sak framåt med oförtrutet nit i verksam handling till oberäknelig nytta för land och folk år ut och år in, i ur och skur, i brännande sol och bitande köld, då borde veteranerna bland dem uppmärksammas med en liten trissa “för nit och trohet i rikets tjänst”, med kanske större rätt än många andra, när stjärnfall inträffar.
