Vad en västmanlänning tål ~ 1882

Häromdagen inkom till Arboga en bonde från en av grannsocknarna. Han sa sig hålla på att svälta ihjäl, emedan något var i olag i munnen, så att han ej kunde äta.

Han hade för ett par veckor sedan kommit åkande från Torshälla marknad och då endera kört omkull eller blivit slagen, vilketdera hade han ej klart för sig. Han visste blott, att han vid vaknandet till sans befunnit sig – jämte en del av vagnen – i diket och känt smärta i munnen. Emellertid hade han lagat ihop vagnen och kört hem.

Det onda i munnen ville ej bli bättre, och efter nio dagar sökte han äntligen läkare. Denne fann, enligt vad bonden med förvåning berättade, att – underkäken var mitt itu. Läkaren slog en ståltråd om tandraden och plåstrade ihop käken på bästa sätt.

”Det kändes så stadigt och bra mot förut”, tyckte bonden.

Läkaren hade bett honom komma igen, och han skulle därför ”göra sig ärende” med att fara in med ett lass havre nästa lördag.

Att fara in endast för sin ituslagna käkes skull ansåg han synbarligen vara alldeles ur vägen, säger Arboga Tidning.

Lämna ett svar

error: Content is protected !!