Man har länge vetat att böcker, mynt och andra saker som går ur hand i hand, under vissa omständigheter kan utbreda smittosamma sjukdomar. Det är då inte överraskande att sedelpengarna gör detsamma, ty det finns på dem ett rikt växtliv. Men varifrån kommer nu de växtdelar som fäster sig på mynten och sedlarna?
Man kan lättare föreställa sig det, när man tänker på det så kallade soldammet. Detta blir, som vi vet, synligt om genom en springa eller ett fönster solstrålarna faller in i ett mörkt rum. Till och med i det mest rena, luftade rum ser man då en massa fint damm dansa i solskenet och detta lägger sig efterhand på vartenda föremål i rummet.
Betraktat under mikroskopet visar sig detta damm bestå av fibrer och fina hår, liksom också av lägre stående växtformer och frön, så kallade sporer. Det är då inte underligt om sådana finns även på sedlarna och mynten. Dessa betalningsmedel, som under årets lopp går genom många händer, blir tydligtvis flottiga och klibbiga samt erhåller många betingelser för att hålla fast alla små levande väsen, vilka inte låter sig sopas bort så lätt.
Man har också bestämt till vilka arter dessa växtsporer hör. På metalliskt mynt träffar man ofta encelliga alger, som är utbredda över allt, kan torka och åter komma till liv vid minsta fuktighet. De fortplantar sig genom delning och är så små att 6000 lagda på varandra inte skulle uppnå mera än 1 tums höjd.
Om man också inte hittills hört att smittosamma sjukdomar förts till förut friska orter genom penningar, så bör man ej dess mindre betänka sakens allvarliga sida, ty dessa små organismer, som tillhör våra farligaste fiender, kan lätt överföras till oss genom de eljest alltid kärkomna sedlarna och myntstyckena.
Av rena hälsoskäl bör man sålunda, när man får sedlar som är mycket nötta, skynda sig att i bankerna utbyta dem mot nya. Bankerna borde av samma anledning aldrig utsläppa sedlar som kommer in efter att en tid ha varit ute i rörelsen.
