Ur senast hitkomna numret av svenskamerikanska tidningen ”Svenska Kuriren” lånar vi nedanstående, vilket kan betraktas som en kulturbild, så god som någon annan, från den stora republiken. Tidningen säger:
Någon beskyllde nyligen vårt lands invånare för brist på uppfinningsförmåga. Ingen hade kommit fram med något riktigt originellt förslag som kunde på ett anslående och allenastående sätt utmärka vår världsutställning. Först var det påtänkt att bygga ett torn, som skulle bli dubbelt så högt som Eiffeltornet. Men den idén förkastades, ty att kopiera fransmännen, däri ansågs ligga något förödmjukande. Så kom ett ljushuvud och föreslog att det skulle byggas ett glaspalats på botten av sjön Michigan. Vid närmare eftertanke blev man dock ense att förkasta detta eljest lockande förslag, med anledning av de tekniska svårigheterna. En direktör påminde nämligen sina kolleger att arbetet på den nya vattentunneln, som skall gå under sjön, oupphörligt måste avbrytas till följd av att vattnet trängde in. Men om detta var förhållandet under sjön, hur skulle det då inte bli mitt i det våta elementet. Den direktören var en förståndig karl.
Sedan blev det fråga om att konstruera en stor jordglob, som på yttersidan skulle bära konturerna av jordens yta och i det inre upptas av teatrar, krogar och andra förlustelseställen. Men även den idén syns numera vara övergiven, vi vet inte av vad anledning.
Det förslag som senast framkommit är likväl av så storslagen natur att man inte kan annat än glädjas över att de föregående blivit förkastade. Enligt en här utkommande aftontidning lär det nämligen nu vara ”så gott som bestämt” att vid världsutställningen i Chicago 1893 (eller något annat år) det beryktade Babels torn skall för andra gången i världshistorien uppföras. Dem av våra läsare som möjligen inte har en fullt redig föreställning om tilldragelserna då detta märkvärdiga torn uppfördes för första gången, hänvisar vi till första Mosebok, elfte kapitlet, första och följande verser:
”Och hela jorden hade enahanda tunga och enahanda mål. Och de drogo öster ut och funno en dal uti Sinears land och bosatte sig der. Och de sade till hvarandra: ”Kommen, låtom oss slå tegel och bränna!” Och teglet tjänade dem till sten och jordbecket tjänade dem till kalk. Och de sade: Kommen, låtom oss bygga åt oss en stad och ett torn, hvars spets skall räcka upp i himmelen, och göra oss ett namn…”
Ett av våra lärda sällskap, ”the Smithsonian Institute” i Washington, lär äga modellen till tornet (hur densamma kommit sällskapet tillhanda skulle nog vara intressant att få veta), och tornet skall byggas under överinseende av en känd orientalist, d:r Haupt (förmodligen Amerikas Kalle Landberg). En arkitekt i Washington har redan fullbordat modellen, som är tio fot hög och reser sig i sju våningar, smalnande åt höjden. Man kan begripa hur oerhörd varje våning måste vara tilltagen, eftersom tornet skall ”gå ända upp i himmelen”. Från samma källa vi förut citerat tillägger vi följande upplysning: ”Det är meningen att uppföra byggnaden av järn efter de bästa moderna metoder. En av orsakerna till den babyloniska byggnadens ovaraktighet var materielets beskaffenhet, och för den skull vill man inte här använda tegelsten.”
En av orsakerna, säger tidningen. Hur har den författaren läst den heliga skrift? Vi ber ånyo att få återföra läsaren till första Mosebok samma ställe som nyss citerades, där det vidare heter:
”Och Herren steg ned för att se staden och tornet, som människobarnen byggde. Och Herren sade: Si de äro ett enda folk, och enahanda tungomål hafva de alle, och detta är deras första tilltag; och numera skall intet vara dem omöjligt, som de föresätta sig att göra. Kommen, låtom oss stiga ned och förbistra deras tungomål, så att ingen skall förstå den andres mål…”
(Staden kallades Babel, som betyder förbistring. Sedermera har vi fått uttrycket babylonisk förbistring, som egentligen är vad man kallar ”tårta på tårta”.)
Om den andra tornbyggnaden skulle få ett lika snöpligt slut, vore onekligen sorgligt. Men vi kan trösta oss med att så inte blir förhållandet av två skäl. Vi har ju inte här enahanda tunga och enahanda mål. Tvärtom kan man nästan säga att innan den första stenen blivit lagd för den andra upplagan av Babels torn, att inom alla kretsar, där man har det ringaste att göra med den stora världsutställningen, råder fullständig babylonisk förbistring.
