En förnäm romare, Lucius Plancus, dömdes av kejsar Trajanus för någon förseelse att tjänstgöra som en av de underordnade medhjälparna vid offren åt Jupiter och släpades trots sitt motstånd fram till altaret där offrets kvarlevor lades på de glödande kolen och den olycklige senatorn tvangs att vända dem.
Ovan vid detta arbete råkade han att låta ett köttstycke falla samt brände, då han skulle åter uppta detsamma, sina fingrar, vilka han instinktmässigt genast stoppade i munnen och – i samma ögonblick var den stora upptäckten gjord. Han fann att den på glöden stekta köttskivan vida överträffade alla Roms läckerheter.
Från den stunden visade han även sin lydnad mot kejsaren genom att regelmässigt inställa sig vid offren och hans förakt för tjänstgöringen där glömdes för hans retade aptit. Han slukade alla biffstekarna utan avseende på att han lurade både Trajanus och Jupiter; och eftervärlden gömmer hans namn som en av sina välgörare.
