Tacka vill jag att i land
trygg få gå med käpp i hand
sova lugnt i stugans hägn,
ha galoscher emot regn
och ha både vår och höst
silkeshatt, vitt krås i bröst.
Hellre än att ha som gast
sommarnöje i en mast
dingla uti rå och vant,
vingla uti vågens brant –
Hellre traskar jag med plog,
bryter sten och hugger skog:
Sjömän har att fasligt värv:
köpmans vinst är hans fördärv.
Han ska våga liv och blod
att få saffran i hans bod
våndas och gå vakt på däck
för vanilj och kaffesäck.
Att få redarn tät och trind,
ska han trotsa våg och vind,
stuva i hans magasin
tobaksstjälk och apelsin.
Han får törsta mången dag,
fast han för hans vinförlag.
När han, fastän styv och käck,
ej för storm kan stå på däck
och i mörker oförsagd,
tar in rev, på magen lagd –
då far radern i sufflett,
tar på Rydberg sin kotlett.
