I Antwerpens kungliga teater har man först nyligen genomfört regeln att damerna på parkett ska lägga av sina hattar och inte bära dem på huvudet i salongen.
Vid en föreställning häromdagen infann sig emellertid sju unga damer av stadens bästa familjer, utstyrda i väldiga hattar, och satte sig på någon av de första bänkraderna på parkett. Innan ridån gick upp trädde den tjänstgörande polismannen fram till damerna och anmodade dem i en särdeles hövlig ton att ta av huvudbonaderna, ja, han var så älskvärd att han erbjöd sig att själv bära ut hattarna i garderoben.
Sex av damerna efterkom uppmaningen och valde det sista alternativet. Men den sjunde, som är gift med en av stadens mest ansedde borgare, tog inte ringaste notis om polismannen. Plötsligt reste sig från en av de närmaste bänkarna bakom henne en herre, som ingen annan var än den trotsande damens man. Till allmän häpnad och damens omätliga förargelse uppmanade han polismannen att göra sin plikt och föra hans uppstudsiga fru till poliskontoret. Då polismannen mycket väl kände igen det äkta paret, tvekade han att följa befallningen. Men till slut vann hans pliktkänsla överhanden, och under publikens stormande munterhet förde han frun ut ur salongen.
Hur det äkta paret sedan på tu man hand gjorde upp den lilla affären berättar historien inget om.
