På stranden vid Half-Moon-Bay på den amerikanska kusten, något söder om Golden Gate, fann man nyligen en stor Abeloniasnäcka, som i pärlemorn på insidan av skalet hade ett fullkomligt noggrant avtryck av en barnsko. Den härmed förbundna märkliga berättelsen är intygas av så många vittnen, att man inte kan betvivla dess sanning.
För tjugosex år sedan försvann en dag en liten flicka från sitt hem nere vid stranden av Half-Moon-Bay. Man antog att hon kommit i vattnet och drunknat. Detta bekräftades också, ty några dagar senare fann man barnets lik uppkastat av vågorna på ett klipprev nära stranden. Märkligt nog var den ena foten borta, liksom om den blivit avklippt från benet. Man tog för givet, att en haj eller annan rovfisk bitit av foten.
Åren gick, och man glömde snart denna händelse – alla, utom modern, som länge begrät sin lilla flicka. Så inträffade nyligen, att en son till den nu gamla kvinnan, barnets moder, fann på stranden en stor Abeloniasnäcka, som kastats upp av vågorna. Mannen fann till sin stora förundran att avtryck av en barnsko på det. Avtrycket var så tydligt, att man till och med kunde urskilja att skon varit lite söndrig i tån. Alla detaljer var klart och tydligt framställda i de skimrande färger, som är egendomliga för det inre av Abeloniasnäckskalen.
Mannen tog snäckan med sig hem, såsom ett rart fynd, vilket han ville förära sin gamla moder. Då hon fick se avtrycket av barnskon, utropade, hon: ”Detta är mitt barns sko, min lilla flickas, som drunknade för tjugosex år sedan”. De kringstående log åt denna förmodan, men modern kom snart fram med en liten sko, som till allas förvåning tydligen visade sig vara maken till den, som var avtryckt i snäckan. Modern hade under alla dessa år gömt den lilla skon såsom ett minne av sin drunknade lilla flicka.
Så uppdagades det till slut, hur barnet omkommit. Den som känner till ”Abelonias” natur och väsen förstår det fullkomligt. Den lilla flickan hade vågat sig ut på klipprevet, hade glidit ned från detsamma och fått foten in mellan klippan och kanten av en stor Abeloniasnäcka. Snäckan slöt genast sitt skal omkring foten och den lilla flickan var fångad. Då floden med högvattnet kom, kastades flickan upp på klipprevet med förlust av foten, som klippts av utav den skarpa kanten på snäckskalet. Dylika tilldragelser borde även förut någon gång inträffat.
