Jag känner en konst som dyrbar är,
Men sällsynt naturligtvis,
Ty stora konster man sällan ser
Och sällan så få de pris;
Men mindre konster med vackert skal
Belönas med ordnar och fagert tal
I ”sköna konsternas” invigda sal.
Men om man övade litet mer
Den konsten jag tänker på,
Helt säkert mycket av allt som sker
Blev ädlare, större då.
Då slutades säkert mången strid
Och sparades även så mycken tid
Och mången träta gick upp uti frid.
Men om du öva den konsten vill,
Du får ej va’ feg och svag,
Ty egenskapen som hörer till
Är: kuvandet av herr Jag,
Du får ej vara ditt högmods träl
Ty konsten heter – hör efter väl –
Att kunna ständigt ge vika för skäl.
