Från en liten stad i Wisconsin (Nordamerika) berättas följande sannfärdiga historia om en svensk flicka, en knipslug amerikan och tre kyssar.
Det fanns inte en vackrare flicka i den lilla staden än Kristin, det blåögda svenska biträdet och hjälpredan åt den värda postmästerskan mrs Hopkins. Detta var den odelade åsikten bland stadens alla unga män, och den som särskilt tyckte så var Jim F. Perkins, Esq., en för övrigt bakslug gammal ungkarl och välmående diversehandlare, som i sin ungdom för att söka lyckan rest västerut från sin födelsestad Veamont.
Kristin var lika lugn, stadig och förbehållsam som hon var vacker, och ingen av hennes beundrare tycktes njuta den minsta förmån framför den andre. Men Jim Perkins besatt bland andra nyttiga affärsegenskaper även en god del ihärdighet. Till slut erbjöd han Kristin 100 dollars för tre kyssar, ett förslag, vilket i sig självt, enligt vad den ”smarte” yankeen räknade ut, vore värt åtskilligt som annonsering för hans affär. Kristin endast skrattade åt hans anbud – det var ett sådant muntert friskt skratt – men sedan började hon fundera över saken, ty hon kom att tänka på sin gamla fattiga mor, som bodde bland främlingar därinne i Chicago och behövde all hjälp hon kunde sända henne. Till sist gick hon in på Jim Perkins förslag.
”Men om jag, hm, hm, ger er, hm, hm, tre, hm, hm, kyssar, är det då riktigt säkert att jag får de hundra dollarna efteråt.”
”Fullkomligt säkert”, svarade ”kryddbonesaren”. Och så gav hon honom ett sådant där kraftigt handslag, som man förr i världen brukade därhemma i Sverige för att göra ett avtal lagligen bindande.
Därpå skred man till verket.
Kristin satt på en stol så stilla som ett lamm, och den långe magre diversehandlaren kysste henne två gånger på hennes rosenmun.
Men när hon räckte fram densamma för den tredje kyssen, drog han sig tillbaka med ett beslutsamt ”nej”. Om orsaken härtill var att de två första kyssarna inte var i hans smak eller att han inte kunde uthärda att skilja sig från så mycket pengar, nämnde han inte; men troligen var det den senare bevekelsegrunden som bestämde honom.
Well, Kristin ville ha den tredje kyssen, men diversehandlaren svarade att han inte var skyldig henne någon kyss. Kristin ville då ha sina hundra dollars; han höll fast vid att han lika litet var skyldig henne några pengar.
Snart var hela staden i uppståndelse. Alla de unga männen tog naturligtvis parti för Kristin, och tom. de unga damerna menade att mr Perkins var alltför usel och föraktlig att leva. Till slut drogs saken inför domstol.
Kristin påyrkade att diversehandlanden åtminstone borde betala för de två kyssarna han tagit; men denne höll kraftigt fast vid den ursprungliga överenskommelsen och den noggranna ordalydelsen i hennes löfte – att hon skulle ge honom ”3 kyssar för 100 dollars”. Endast två kyssar hade erhållits; ergo vägrade han betala det stipulerade priset.
”Är Kristin villig att ge den tredje kyssen?” frågade domaren.
”Ja nog är jag villig, vördi’ domarn”, förklarade Kristin med ett ansikte så rött som en nyutslagen pion, ”om han bara vill ta den!”
Men mr Perkins ville inte ta den kyssen.
Då nedsteg domaren Greenhof från sin stol, tog Kristins blossande ansikte mellan sina händer och gav henne en smällande kyss med den högtidlighet som karakteriserar alla hans officiella handlingar. Sedan detta var gjort, strök han belåten sitt patriarkaliska skägg, avkunnade följande ädla och rättvisa utslag:
”Käranden i denna sak har nu givit 3 kyssar, två till svarande och en till mig. Därför prövar domstolen skäligt, att bemälde svaranden Jim F. Perkins måste till käranden betala omnämnda 100 dollars enligt kontrakt och ävenså rättegångskostnaderna. Domstolen vill dock förfara milt mot svaranden och inte ta något extra arvode för fullbordandet av kontraktet.”
Den fyllda domstolen genljöd av de närvarandes jubel, i vilket man tydligt urskilde Kristins klingande muntra skratt, och domaren själv log i skägget över sin fintlighet att fånga den gamle gnidaren i hans egen snara. Och denne måste med blödande hjärta betala de 100 dollarna.
Han fick aldrig mer än de två kyssarna, och vad annonseringen beträffar gick den ”det motsatta hållet”.
”Den tredje kyssen har i laga form blivit deponerad hos vederbörande domstol”, svarade Kristin skrattande, då någon efteråt frågade om hennes mål mot Jim F. Perkins.
