Till Skänninge Allehanda skrives från en av grannsocknarna:
En ung förmögen bondson hade fattat tycke för en likaledes mycket rik ansedd bonddotter. Ingen av de båda parternas föräldrar hade något emot partiet och allt såg således gott och väl ut.
Så hände det sig att fästmöns far avled och till stor överraskning, inte minst för fästmannen och hans föräldrar, visade det sig nu att han var i grund ruinerad. ”Björnar” från alla håll infann sig, och inom kort befann sig änkan och dottern på ”bar backe”.
Nu visade det sig att Pers kärlek inte var av det ”rätta slaget”, för han ansåg det under sin ”värdighet” att gifta sig med en fattig flicka. (Sanningsenligt måste dock sägas att det måhända inte var så mycket hans som föräldrarnas fel.)
Historien är dock härmed inte slut med detta. I våras erhöll den unga flickan ett arv på något över 23 000 kronor efter en avliden släkting. Nu inställde sig åter Per och önskade att det gamla goda förhållandet skulle uppstå igen, men – hast du mir gesehen – nu var det hon som med stolthet avvisade honom.
Slutet på historien är att i söndags åtta dagar avkunnades lysning för första gången mellan henne och en ung fattig dräng från en närgränsande församling.
Tilläggas må att Per djupt sörjer sin ”flydda lycka”. Ehuru romantisk är historien fullt sann, försäkrar densammas meddelare.
