En enfaldig, men mycket mäktig konung förälskade sig i en skön och intelligent prinsessa, som inte ville lyssna till hans frieri. Han blev allt enträgnare och besvärligare, varför prinsessan beslöt avlägsna honom för alltid. Men detta måste ske med goda lämpor, ty prinsessan ville inte ådraga sitt land den mäktige mannens fiendskap.
Hon sade därför till honom en dag:
– Din trohet har rört mitt hjärta, och jag vill belöna dig. Du skall bli min gemål, om det lyckas dig att utföra de uppdrag jag vill ge dig.
Härpå svarade konungen:
– Nämn vad du önskar, och om det står i mänsklig makt att utföra, så skall jag göra det.
– Drag bort, sade då prinsessan, och försök att skaffa mig följande tre ting: En fördom, som besegrats av förnuftet. En dårskap, så stor att ingen människa har begått den. Ett förtal, så skamlöst att det inte finns en tunga som upprepar det.
Konungen skrattade och gav befallning att göra förberedelser till bröllopsfesten, ty han trodde att han inom få dagar skulle hemföra bruden. Och så begav han sig på resan.
Detta hände för tusen år sedan, och ännu har han inte kommit tillbaka.
