En livsfarlig sup kom en skomakare, boende i en socken ej långt ifrån Motala, att häromdagen inta.
För att kurera sin sjuka mage hade han inköpt ”Brama taffelbitter”, vars ”undergörande” verkan han skulle pröva på. Av preparatet, som enligt åtföljande beskrivning bör intas tillsammans med brännvin, intogs på aftonen en bastant dos, som borde kunnat kurera fyra vanliga magar, men ej så här.
Då den intagna dosen, enligt vår skomakares tycke, ej medförde åsyftad verkan, uppsteg han på natten och trevade sig fram till skåpet, där det danska ”livselixiret” var förvarat. Flaskan hittades snart, men nu återstod det där tillhörande aqua vitae.
Av någon tillfällighet hade brännvinsflaskan blivit undanställd, och i stället fick skomakaren tag uti en flaska skedvatten. Misstaget varseblevs ej i mörkret. Härav inmundigade han nu ett spetsglas tillsammans med ”medicinen”. Verkan av denna dos blev, som man kan tänka sig, förskräcklig. Gom och strupe blev av den frätande vätskan svårt brända.
Lyckligtvis inställde sig kräkningar genast, så att magen blev befriad från giftet, varpå en större kvantitet varm mjölk dracks, vilket något hävde följderna och plågorna. Skadorna, som uppstod, var likväl så svåra, att fara var för livet.
Vad utgången sedan blivit, är för tillfället obekant.
