För kort tid sedan förlovade sig i Madrid greve Trecores med fröken Villarez, dotter till en rik änka.
Kort därefter insjuknade fru Villarez i häftig feber, och av de yttranden hon i feberanfallen hade trodde dottern, som vårdade henne, sig kunna sluta att hennes mor var dödligt förälskad i dotterns fästman.
För att rädda sin mor avstod fröken Villarez frivilligt från fästmannen och gick i kloster.
I dagarna skall bröllopet stå mellan fru Villarez och greve Trecores. Modern är 36 år, dottern 17.
Originell är även följande äktenskapshistoria. En rik köpman från Flandern, vilken bodde på en liten ö av Karolinerna i Stilla havet, skrev en gång följande brev till en affärsvän i Antwerpen:
”Glöm ej att med nästa fartyg sända en ung flicka på 20 à 25 år, med behagligt yttre, vacker figur, milt sinnelag och oklanderlig vandel, men framför allt av en tillräckligt stark kroppskonstitution, så att hon kan motstå klimatet och jag ej blir tvungen att hämta hit en annan. Hemgift fordrar jag ej. I den händelse flickan lyckligt inträffar här och medför detta brev, behörigen av dig såsom växel endosserat, eller åtminstone en vidimerad avskrift, förbinder jag mig att inlösa nämnda växel efter sikt.”
Affärsvännen bemödade sig redligt att enligt önskan utföra sin klients fordran och fann verkligen också en flicka, som hittills levde av en gammal tants understöd, vars jungfru hon måste vara, och därför lätt beslöt sig för att på detta sätt gifta sig. Då sedan en ångare lastades till ön, reste den unga flickan med de för hennes blivande man bestämda varubalarna.
I fakturan anmärkte köpmannen från Antwerpen följande: ”Plus en flicka på 25 år, motsvarande de i växeln som villkor uppställda egenskaperna, vilket såväl vid blotta åsynen som och av medföljande papper och intyg klart ådagalägges”.
Flickan och varorna anlände välbehållna till hamnen, och köpmannen var förtjust över det vackra ”plus”. Efter fjorton dagar stod verkligen bröllopet och det unga paret lär leva mycket lyckligt.
