En yrkesidkare, H., i staden drabbades nyligen av en svår tandvärk. I ren desperation sökte han upp en lokal barberare med en enkel begäran: att få den plågsamma tanden utdragen.
Det var tidigt på morgonen när H. satte sig i stolen, och barberaren – eller ”doktorn” som han kallades – tog sig an uppgiften med vad man kan kalla rejäl entusiasm. Efter några kraftfulla drag med en tång var tanden äntligen ute, men H. var nästan avsvimmad av smärtan.
”Doktorn” väckte honom dock snabbt, triumferande över sin bedrift, och visade stolt upp tanden på en glastallrik: ”Herre! Ni kan verkligen skatta er lycklig över att bli av med den här. Se vilken förfärlig fistel som satt på den!” Han pekade då på något som såg ut som ett sårigt parti vid tanden.
H. började komma till sans och studerade tanden med blandade känslor, bara för att upptäcka att den så kallade fisteln egentligen var hans egen skadade underkäke som fått sig en rejäl omgång under ”operationen”.
Känslan av illamående kom snabbt över honom, och han bad om något för att lindra obehaget. ”Självklart,” svarade ”doktorn” med entusiasm, hämtade en flaska sprit och två glas, och serverade dem båda en dubbelrenad sup.
