Ole Pedersen var fiskare på Hitteren, en ö utanför Trondheimsfjorden. En stormig höstnatt för 24 år sedan hörde han nödsignaler från sjön och skyndade till stranden. Ett skepp brakade mot klipporna och dess lyktor slocknade i vågorna.
Ole Pedersen fann således att olyckan inträffat, och han vandrade vid vattenbrynet för att se till om han tilläventyrs kunde rädda någon som blivit spolad i land. Ett enda offer undanrycktes havet, det var en liten gosse, som sedan uppfostrades av fiskaren. Pojken växte till, kallade Pedersen far och blev en duktig sjöman samt fick slutligen sitt eget skepp att föra.
För några veckor sen skulle han gifta sig i Glasgow med miss Smith, en rik köpmansdotter, då en dag hans blivande svåger vid ett gemensamt bad på hans hals upptäckte ett födelsemärke liknande en kräfta, som ledde till upptäckten, att de båda förlovade var syskon.
Den numera gamle fiskaren, som måste bege sig till Glasgow med de gömda gosskläderna och några småsaker, vilka bestyrkte den återfunne broderns identitet och faderns död vid Norges kust, har kvarstannat i Skottland, där han av de unga Smitharna vördas som en fader.
