Trovärdiga personer på Käringön, vars invånare är bekanta för sin sanningskärlek och rättrådighet, har berättat ”Bohusläningen” följande:
Under det storsjöfiskefartyget ”Brudgummen” från Käringön förliden månad på en fiskeresa låg för ankar i Nordsjön, dök plötsligt en dag ett djur av ovanligt utseende och storlek upp och lade sig på omkring fyra fots avstånd från fartyget. De annars så modiga fiskarna blev slagna av förskräckelse vid åsynen av detsamma.
Djurets längd var över trettio fot och dess genomskärning omkring fyra fot. Till färgen var det svart, utom de på varsin sida befintliga fenlika utväxterna, vilka var stora som lakan och rent vita. Dessa rullades tillhopa när djuret kastade sig på rygg. Stjärten stod på tvären liksom valens. Ett par fot från densamma satt på ryggen en mindre fena. Huvudet, det märkvärdigaste på hela djuret, var vida tjockare än den övriga kroppen, plattat ovantill och med trubbig nos. I nacken fanns två stora hål, ur vilka hördes ett pustande ljud. Ögonen var mycket stora. Strax bakom huvudet fanns runt kroppen cylinderformiga utväxter av ungefär två fots längd.
Munnen var ovanligt stor. När djuret gapade hängde från överkäken liksom svarta trasor. Dessutom fanns på djuret en mängd musslor och koraller, vilka gjorde det ännu hemskare. Så låg djuret en halv timme än på buken och än på ryggen. Då havet låg lugnt och avståndet från djuret som nämnt endast utgjorde fyra eller fem fot, kunde man noga betrakta detsamma. Vid minsta rörelse från fiskefartyget reste sig djuret omkring tio fot högt över vattenytan på samma gång visande sitt förfärliga gap. Till slut sam det några varv omkring fartyget, varefter det avlägsnade sig.
Fiskarna säger att de aldrig varit i en mer kritisk belägenhet än denna. De har ofta kommit i tillfälle att på nära håll se valar, bläckfiskar och större hajar, men säga att det förnämsta djuret inte liknade något av dessa.
