I ett karmeliterkloster i Venedig hade för någon tid sedan inträtt en ung man, Paolo Pampaini, och där antagit namnet ”broder Angelo”.
I sin hemort hade han förälskat sig i en bildskön förnäm dam, som besvarade hans känslor. Men för några veckor sedan berättade hon för honom att hennes föräldrar tvingade henne att ingå äktenskap med en rik österrikisk greve.
Paolo blev som träffad av slag vid denna underrättelse. Han blev svårt sjuk, tillfrisknade, ägnade sig åt klosterlivet och styrde kosan till Venedig. Han bad natt och dag för att undertrycka sina kärlekstankar. Men det ville inte lyckas, och för var dag blev han alltmer melankolisk.
Nyligen steg han en natt över klostermuren och begav sig hemåt. Här mördade han för några dagar sedan sin Marias make, begav sig skyndsamt tillbaka till klostret, begärde och erhöll absolution av abboten för den stora synden samt störtade sig därpå i vattnet, ur vilket han drogs som lik.
