På livets bölja nu jag ut ska draga,
(Mitt hjärta klappar utav fröjd och lust,)
Men vart?! – det kan ej ögat ens uppdaga,
Var jag hamnar uppå fjärran kust.
Ett vet jag dock och vill med skalden sjunga:
Ack! i min själ min hembygds bilder stå!
De jämt förbli friska, unga,
De röda rosor och den himmel blå.
Farväl i vindar, som mig förr smekte,
Då jag var ung och fridfull i min själ;
Farväl i lundar, där jag förr lekte,
Jag lämnar Er, jag hälsar Er farväl.
Kanske det är den allra sista gången
Jag Er uti min levnad skåda får,
Motta därför nu den sista sången,
Som från mitt hjärtas djup till Er går.
Varthän min levnads öden mig må föra
Hembygdens ljuva minnen för mig stå;
O vindar! bringa hälsning till mitt öra,
Från blommorna, från himlen evigt blå!
