För någon tid sedan grundades här ett sällskap för bevarandet av omyndiga barn. För att noga komma underfund med hur man därvid skulle gå tillväga, anställdes efterforskningar efter omyndiga barn som användes till professionsmässigt tiggeri.
Ett antal före detta värdshusvärdar och kommissionärer underhöll i Rue Mercadet en byrå, till vilken av föräldrar eller andra målsmän små flickor i ålder från 8 till 11 år överlämnades mot en bestämd dagslön, mot vilken de små skulle, försedda med blomsterkorgar, utbjuda blommor till försäljning på boulevarderna.
Varje barn måste på aftonen överlämna en viss summa till byrån, annars blev det nästa dag avvisat, vilket alltså skulle medföra dagspenningens förlust för föräldrarna eller vårdarna.
Stundom sysselsatte denna byrå dagligen 120 små flickor, vilket i genomsnitt inbringade byrån en ren behållning av tre francs för varje barn.
En liknande byrå upptäcktes i en gränd i närheten av Pantheons, från vilken även flickor i samma ålder sändes ut med musikinstrumenter, vanligen en slags harpor, för att under tiden mellan 9 och 2 på natten besöka nattlokalerna.
Om dagarna undervisades barnen av en avsigkommen musiklärare, och måste därefter varje afton förtjäna 6-7 francs vardera.
I regeln avhämtade föräldrarna de stackars flickorna om nätterna från byrån och erhöll då 3 francs i ”hyra”. Denna byrå sysselsatte 60 barn.
En tredje byrå upptäcktes, vilken dagligen utskickade 150 gossar i ålder mellan 8-10 år för att tigga och samla ihop cigarrstumpar.
Barnen måste om aftonen i skymningen återkomma och avlämna såväl pengar som cigarrstumparna; därpå sysselsattes de små genast med att, såvida cigarravfallet var torrt, veckla upp och sönderskära detsamma. För varje gosse betalades en franc i lön, men han måste minst föra dubbla summan i kontanter med sig hem från gatorna.
Äntligen upptäckte man en lika snygg affär för dibarn, vilka låg i linda och hyrdes för att sändas ut med till utseendet utfattiga och tärda kvinnspersoner till tiggeri. Många dussin sådana kvinnor förfogade byrån över; de hade till uppgift att i gatuhörnen anropa om medlidande och barmhärtighet för sig och sina arma barn; och detta i gott som dåligt väder, i regn och snö vandrar de kring med barnen i sina armar. Ju sämre väder, ju bättre ”affärer” gör de. Barnen erhåller byrån vanligtvis från fostermödrar, till vilka de riktiga mödrarna lämnat dem. I hyra betalas för barn och bärerska 2 francs åt varje, och förtjänar byrån därvid dock vanligen 5 francs per dag i överskott på varje sådant par. Dibarnen dör vanligtvis efter några veckors sådant hanterande.
Det först nämnda sällskapet har nu för offentligheten blottat sina upptäckter och uppfordrat myndigheterna att oförtövat ingripa och förhindra den skändliga människohandeln.
