I London satt en dag en av stadens kyrkoherdar och grubblade över sin predikan för nästa söndag, då kyrkvaktaren kom inrusande i hans rum, ropande:
– Herr pastor, herr pastor, komministern ber er genast komma ned i kyrkan! Han har nyss vigt två par och förväxlat brudarna och vet ej hur han nu skall bära sig åt.
– Har de redan skrivit in sina namn i kyrkboken, frågade pastorn bestört.
– Nej, det har de inte.
– Nåja, då kan saken arrangeras och vigseln göras om igen. Säg komministern att jag skall komma om ett ögonblick!
Kyrkvaktaren sprang tillbaka till kyrkan och pastorn gick långsamt efter. Då han inträdde i templet möttes han av de båda paren jämte några andra personer. Innan han ännu hunnit säga ett ord, framträdde den ena av de båda brudgummarna, en poliskonstapel, och sade:
– Vi har talat om saken, herr pastor, och kommit överens om att låta det bli som det är. Vi har ju i alla fall blivit gifta, och det är ju huvudsaken. Den ena hustrun kan vara lika bra som den andra, och jag för min del har ingenting att anmärka mot bytet.
De båda äkta paren lämnade kyrkan, glada och förnöjda över det spratt ödet spelat dem.
