Årets sommarkurser i Uppsala öppnades av professor Hammarsten med en föreläsning över ämnet magsaften och dess avsöndring. Han redogjorde i breda drag för de studier och undersökningar som verkställts över detta ämne.
Det egentliga sammanhanget hade man börjat spåra genom experiment på människor som genom skottsår fått oläklig magfistel. Det har konstaterats att magsaft kan utsöndras utan att något kommit in i magen. En hypotes var att denna utsöndring orsakats genom reflekteringar från munnens och svalgets slemhinnor.
Emellertid har det fastslagits att ett psykiskt moment är det egentligen drivande. Hos en hund som tycker mer om kött än om bröd utsöndras mer magsaft när den äter kött, och tvärtom.
Vilken betydelse har då det psykiska momentet. Svaret får vi om vi utesluter detsamma, och vi finner då att det psykiska momentet är så gott som det enda avgörande. Det är sant att utsöndringen beror på en reflexrörelse, men inte på direkt retning av slemhinnorna. Det är begäret och glädjen att äta, lika med aptiten, som är det verkande. Om inte aptitsaft utsöndras ligger födan en längre tid osmält. Köttextrakt utsöndrar dock alltid magsaft, likaså vatten, alkohol och ett par andra ämnen.
Buljong, som inte har något vidare näringsvärde, har sin betydelse vid bristande matlust på så sätt att den avsöndrar aptitsaft. Samma gäller förhållandet med vingelé.
