Ett verkligt gott fickur är ett så värdefullt föremål, att man vid dess behandling borde använda mera omsorg än tyvärr i allmänhet är fallet.
Med största regelbundenhet bör man dra upp uret på samma tid.
Om möjligt bör man undvika att lägga uret på marmorbordskiva eller överhuvudtaget på varje kall yta.
Vid fina ur kan den hastiga temperaturförändringen förorsaka, att fjädern springer av genom metallens sammandragning.
Bäst är att, då man lägger uret ifrån sig, låter det vila mot ett mjukt underlag, i sned ställning, så mycket som möjligt motsvarande det läge, detsamma intar i västfickan.
Uret bör ej hängas fritt, emedan då lätt svängningar kan uppstå, som har störande inflytande på urets gång.
Överhuvudtaget bör man vara noga med, att boetten sluter väl till; vill man hålla sitt ur rent, använder man helst läderficka.
De med tyg fodrade fickorna avlämnar genom oupphörlig gnidning en mängd ytterst små fjun o.d., vilka så småningom intränger även i de tätaste och bäst tillslutna ur.
Nyckeln bör vara så liten och knappt passande som möjligt, så att man genast kan känna, när uret är uppdraget. Dessutom blir uppdragstappen, genom att använda för stora nycklar, hastigt sliten.
Att man ej får vrida visarna tillbaka, då man ska ställa ett fickur, är oriktigt. Det är till och med bättre att vrida visarna tillbaka, om man därigenom kan slippa en längre vridning framåt.
Tid efter annan måste verket av ett ur ovillkorligen rengöras. Så småningom torkar oljan, smuts samlar sig, och i följd därav nöts hela mekanismen onödigtvis, under det att de olika funktionerna blir oregelbundna och fota alldeles avstannar.
Envar, som äger ett gott ur och länge vill bibehålla detsamma såsom sådant, måste låta göra rent detsamma åtminstone vartannat år.
