Här sitter jag trygg på min bock,
Lik skräddaren uppå sitt bord.
Ja! regnar det täljknivar ock
Ned på vår kulliga jord
Jag ropar ändå – må ni tro,
Vart bär det? Till Lidingebro.
I regnväder, solsken och slask
Jag sköter min töm lika bra
Och skjutsar allt möjligt patrask
Blott för att min inkomst så ha
Från min upphöjda ståndpunkt jag ser
Stolt på de gående ner
Fast präster och guldsmidda män
Och andra förstockade djur
Jag forslat mång’ gata och gränd,
Behåller jag kvar min natur!
Och bliver en fortkomstens man.
Säg annat – om någon det kan.
Men allt har sin kultus ändock
Ej längre jag styra förmår
Jag nedstiger nu från min bock
Och hamnar vid glaset – gutår
Sen kryper jag nöjd under fällen
Och gläder mig hjärtligt åt smällen.
