Vid första uppförandet av Wagners Walküre fordrade tonsättaren, vilken, som bekant, själv övervakade uppsättningen av sina operor, att allt skulle anordnas så realistiskt som möjligt, varför han lät anordna en verklig brasa i spiseln, som till yttermera visso måste röka in förfärligt.
Förste tenoren Niemann blev naturligtvis högst besvärad av rökmolnet och därtill så hes som göken vid midsommar. Men Wagner påstod att då det aldrig finns rök utan eld, kan det inte heller finnas eld utan rök.
”Men jag kan inte sjunga i all denna rök”, invände tenoren.
”Röken är lika så nödvändig som sången för den rätta uppfattningen av mitt verk”, försäkrade kompositören.
”Jaså”, återtog den vredgade sångaren, ”be då spiseln sjunga, så skall jag med största nöje åta mig rökningen.”
