Hur kunde väl dig jag glömma,
Du allra kärestan min.
Nu tårarna heta strömma
I maten som jag bär in.
Mitt hjärta glöder och gråter
Min kind är så vit som snö.
Ack, vore du ändock åter
Igen hos den bleka mö!
När korkarna lustigt springa
Och jag någon dricksslant får,
Jag glömmer städs dem som klinga,
Till dig blott min tanke går.
När skall du väl komma åter,
Har jag dig för evigt mist?
När skall du – förlåt att jag gråter
Betala din krogskuld sen sist?
