Till Tidn. Jönköping skrivs från Skillingaryd: Vid den här tiden på året gifter sig i allmänhet pigorna, sen de sommaren igenom vid piglockens toner dansat varje lördags- och söndagskväll på landsvägen eller i någon skogsbacke med sin utvalde.
En här i trakten boende ungersven skulle också lotsa en ”jänta” in i den äktenskapliga hamnen jämlikt de löften han så där på ”tumis” gett henne vid månljus och nattliga promenader. Anna Stina var också synnerligen glad över att slippa ifrån att tjäna bönder längre och följde gladeligen sin reslige och levnadsglade Nils till prästen för att ta ut lysning. I orten var det ock allmänt bekant att de båda skulle i höst sätta eget bo.
Den 30 gick de till prästen för att ta ut lysning och Anna Stina och Nils var så muntra och glada och rödlätta som man kunde önska. Men hos prästen gick deras rosenröda förhoppningar i kvav. När de efter brukliga knuffar och snytningar, viskningar och fotskrapningar i förstugan ingick i sin själasörjares ämbetsrum, satt där förut en annan Stina med en liten Anna i knät och med spåret efter en avtorkad tår på kinden.
Nils vart blek vid hennes åsyn liksom Anna Stina vid själasörjaren, men de skruvade dock upp veken på sitt mods lampa, så att den brann klart igen och så framförde de sin begäran om lysning. Men då reste sig Stina med barnet och prästen vände sig om och såg på henne och sen på Nils – och ingen sa något på en stund.
Sen modern-Stina stått tyst en stund, lyfte hon dock sin lilla på armen och gick bort och visade barnet för Nils, som blev ovanligt blek om kinden. Anna Stina rodnade och bleknade om vart annat, ty hon begrep varom fråga var. Och så sa hon till Nils: ”Är det verkligen ditt barn?” Denne svarade ingenting, men slog ned ögonen. Då gick Anna Stina sin väg sägande: ”Det kunde du sagt förut, så kunde jag haft Per i stället, men gift dig nu med henne för barnets skull.”
Detta sagt, gick hon, nigande för prästen, som satte upp glasögonen på pannan och nickade avsked. Nils stod handfallen kvar och tummade på mössan. Stina sa ingenting utan torkade tyst en tår från ögonfransen. Prästen började då enkelt och hjärtligt tala med dem om deras inbördes förhållande och resultatet därav vart att Nils söndagen därpå i alla fall lät lysa för sig till giftermål. Och Stina med barnet är nu på god väg att bli hans hustru.
