Är kroppsarbete och själsbildning oförenliga? Man vet av erfarenhet att många människor just genom kroppsarbete utvecklat och skärpt sin tankeförmåga, följaktligen även gjort framsteg i reflexion och i bildning.
Genom arbete blir människans sinne mer och mer tillgängligt för rättvisa, människokärlek och längtan efter något högre än det materiella, d.v.s så länge kroppsarbetet inte blir så långvarigt och uttröttande att arbetarens själ helt och hållet förslappas, tryckt under arbetets börda.
Emellertid är det ett faktum att kroppsarbetet ofta och oftast varit en skola för inplantande av högre principer. Man vet, man har erfarit, att de fruktbaraste källor för sanning och visdom inte alltid är böcker, även de värdefullaste, utan att erfarenhet bör tillkomma för att i praktisk väg komplettera de genom läsning förvärvade kunskaperna.
Vi måste även fästa tanken på att nästan allt kroppsarbete bjuder arbetaren att bruka sitt förstånd. Arbetet är en övning och utveckling av människans tankekraft. Ju mer arbetaren förstår att tänka och reflektera, desto mer kan han uträtta för sin dagslön, vilken om möjligt alltid bör beräknas per styck eller efter den mängd väl utfört arbete han presterat. Så småningom intar skickligheten de ansträngda musklernas kraft.
En man med intelligens förrättar med mindre tidsarbete långt mer och frambringar långt bättre produkt än den arbetare som endast lever i mekanisk och tanklös verksamhet.
