En fattig arbetardotter i norra Hälsinglands skogsbygd fick vid jultiden ett barn. Då det i byn finns en mängd grannar, fanns ingen villig att hjälpa flickan att föra barnet till prästen för att få det döpt. Det var ju oäkta, och då kunde ingen hederlig förbarma sig över barnet.
Då modern slutligen blev någorlunda frisk, måste hon ensam gå den halvannan mil långa vägen till prästen i sträng vinterkyla med det späda barnet. Vid återkomsten till hemmet dog barnet, antagligen av förkylning, som det ådragit sig under vägen.
Nu var det lika omöjligt att få någon att skjutsa det lilla liket till kyrkogården, och ändå finns det i byn minst tolv hästar. Liket blev därpå stående i hemmet en hel månads tid. Till sist förbarmade sig en granngumma, tog liket på en kälke och förde det till kyrkogården.
